Min Historia/My story

vandalen2English below

När jag började gå fick jag ganska omgående smeknamnet ”Vandalen”, detta för att jag okontrollerat klättrade runt överallt och mina armar nådde överallt. Jag vet inte om mina föräldrar någonsin tänkte att ”den där lilla knubbisen, som för övrigt just välte ut all pannkakssmet, hon kommer blir idrottare”.

Jag växte ganska snart på höjden i en faslig takt och jag fick ganska snart klart för mig att vara lång är bra till två saker i folks ögon 1. Basketspelare 2. Fotomodell. Jag visste liksom inte riktigt vad jag skulle göra av detta. Det var inte mina drömmar, när jag var 13 år hade jag tre yrken som jag tyckte verkade spännande framtidsval: delfinskötare, stridspilot och dykare i Bermuda triangeln.

Efter hela skolbiten var avklarad blev det ändå resor och att uppleva saker utanför Enhörna och Södertälje som blev fokus. Jag hamnade efter några års flängande i Wellington, Nya Zeeland. En av mina första dagar på universitetet kom en tjej upp till mig och sa ”du ser ut som en roddare, vill du prova det?”. Jag svarade utan att tveka att absolut det ville jag prova, hon sa ju att jag såg ut som en roddare, det lät ju perfekt. Jag gick till roddklubben en lördagsmorgon, ganska sliten efter en sen kväll och fick ett föredrag om att från och med nu skulle jag vara del av ”The Novice girl crew” och träna 5 gånger i veckan i 2 månader med mål på Nya Zeelands Universitets Mästerskap. Jag tyckte det lät lite mycket och tänkte att jag hade hört fel men efter att ha kontrollerat informationen stod det klart att jag hört rätt. Jag gick stolt hem till studenthemmet och förklarade för alla i korridoren att nu var jag roddare och skulle träna 5 gånger i veckan. Vid det tillfället hade jag fortfarande aldrig sett en roddbåt.

WRC

Wellington Rowing Club

Mitt liv förändrades radikalt från den stund jag signade upp mig som roddare. Sedan den dagen har jag identifierat mig som roddare och numera när någon frågar vad jag använder min längd till har jag ett svar. Rodden har gett mig så mycket, jag träffade mitt livs kärlek genom rodden och så många fantastiska människor jag aldrig skulle vilja vara utan. Men det tog mig lång tid att inse att rodden är det som ska ligga högst på priolistan, inte jobb. Under det mest turbulenta året i mitt liv, 2012, tog jag ett starkt och modigt beslut: Att ge rodden en ärlig chans, att se hur långt jag kan komma om jag satsar allt på rodden.

Här står jag nu i början av en lång satsning mot något så stort att jag knappt kan tänka på det, OS i Rio 2016. Genom denna blogg vill jag öva på ett annat stort intresse som fått ligga i skymundan sen tonåren, att skriva. Jag skriver främst till min härliga stora familj och alla underbara vänner runtom i världen eftersom jag ofta känner att jag är dålig på att höra av mig. Men alla är välkomna att följa med på mina äventyr.

In English

vandalen

When I first started to walk I got the nickname “The Vandal” fairly quickly. This was because I was out of control and climbed everything and my arms reached everywhere. I’m not sure if my parents ever looked at me and thought to themselves “That little fatty, who just poured the pancake mix all over the floor, she will grow up to be an athlete”.

I grew upwards like a weed and understood quite quickly that being tall is good for two things according to most people 1. Basketball 2. Modelling. I wasn’t quite sure what to make of this. These weren’t any of my dreams. At the age of 13, I had three ideas about what I could become: dolphin trainer, combat pilot or a diver in the Bermuda triangle.

When school was finished it was travelling and exploring places outside of Enhörna and Södertälje that was my focus. I ended up moving to Wellington, New Zealand after a few years of moving from place to place. One of my first days at university there a girl came up to me and said “you look like a rower, would you like to try it?” I answered straight away that of course I wanted to try.. She said I looked like a rower, which sounded perfect. I went to the rowing club on a Saturday morning, pretty tired from a night out. I found out that I would join the Novice girl crew and that there would be 5 training sessions a week and the goal was the New Zealand University Games. 5 times a week sounded a bit much I thought and first I assumed I misheard but after checking I realised, I had heard it right. I was feeling pretty good about myself when I came back to my hostel and told everyone in my corridor that I was now a rower and that I would practice 5 times a week. At this stage I still had no idea what a rowing boat looked like.

Vicrowing

Novice Girls at Uni Games 2003

My life changed completely from the moment I signed up to the rowing club. From that day on I have identified myself as a rower and when anyone asks what I use my tallness for I have an answer. Rowing has given me so much. I met the love of my life through rowing and so many amazing people that I can’t imagine not having in my life. But it took me a while to realise that rowing should be my top priority, not work. During one of the most crazy years of my life, 2012, I made a brave decision: To give rowing a chance and to see how far this can take me if I give it all I got.

So here I am, at the start of a long term mission towards something so big I can hardly bear to think about it, The Olympics in Rio 2016. Through this blog I want to practice another big interest of mine that hasn’t been a priority since I was a teenager, writing. I’m mainly writing for my lovely family and all my great friends all around the world since I feel that I’m bad at keeping in touch. But anyone is welcome to follow this adventure.

Advertisements

One thought on “Min Historia/My story

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s