Almost there….

English below

I skrivande stund sitter jag på Sydneys flygplats i nån sorts dimma som infinner sig när man inte följt någon sorts vettig dygnsrytm på en dag eller två. Planet till Wellington är hela 4 timmar försenat vilket är väldigt tråkigt när man är trött och bara vill komma fram och träffa familjen. Vi har hittills flugit Stockholm-London-Dubai-Sydney, totalt någonstans runt 22 timmar på flygplan och ett gäng timmar på flygplatser.

Januari har i övrigt börjat bra, träningen har gått bättre och jag har även avklarat de tester jag skulle gjort när jag blev sjuk innan jul. Jag satte nytt personligt rekord på 5000 meter på roddmaskin vilket var skönt men ändå inte kändes som en superprestation. Jag hade dock en enorm prestationsångest innan testet så det var skönt att det gick ok trots min tveksamma form. Dagen innan avfärd mot Nya Zeeland fick jag även ett kvitto på att min mjölksyratröskel inte tappade särskilt mycket efter mina två veckors sjukdom.

Imorgon blir det bröllop då våra vänner Mark och Adele gifter sig och sedan blir det till att försöka komma in i träningsrytmen så snabbt som möjligt. Jag ska sitta ner med min polare och tränare Jared och planera min vistelse så snart som möjligt. Åh vad jag längtar efter mitt vackra Wellington nu!

In English

I sit in Sydney airport and write this in a cloud of tiredness from the last 30 hours or so of transporting myself and Nik from Stockholm to here. Just one more flight to go but it is 4 hours delayed so it’s a waiting game. It is so tiring when all you want to do is to get there to meet the family. So far we have travelled Stockholm-London-Dubai-Sydney and we have squeezed our long legs into small spaces so at the moment we are streching them out.

January has started well, the training is going better and I’ve completed the tests I was so supposed to do before Christmas when I got sick. I set a new personal best on 5k on the erg which was nice however not as well as I think I could have done. Though I suffered from severe nerves since I wasn’t feeling my best when I did it so in the end I was very happy I got through it. I’ve also once again checked my lactic acid threshold which is more or less unchanged even though I got sick which was good to know.

Tomorrow we are attending our friends Mark and Adele’s wedding in Wellington and then I will try my best to get into my training routine as quickly as possible. I’ll sit down with my buddy and coach Jared and plan my stay as soon as possible. Ah I just can’t wait to see my beautiful Wellington!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s