Ett Nytt År/A New Year

jul13-6

Charlotta and I in “the gym”

Enlgish below

Så är det nytt år, igen. Hur hände detta? De senaste veckorna har jag hoppat på och ramlat av tåget fram och tillbaka. Jag har åkt på en del förkylningar men framförallt varit lite smått utbränd mentalt och fysiskt pga allt som hänt. Jag var inte beredd på att sorg kan innebära sån extrem fysisk smärta som jag upplevt. När jag trodde att det värsta var över hade det inte ens börjat. Julen ville jag helst ställa in men man maler frasen ”livet måste gå vidare” i huvudet och kör på.

Lördagen innan julafton så packade jag ihop mina grejer och åkte till mina föräldrar på Sagolika Sandtorp och här har jag huserat sen dess. Välbehövlig återhämtning följd av tuff träning på roddmaskin har stått på programmet. Efter en dryg månads utebliven och mestadels kass träning så har jag påbörjat vägen tillbaka till formen som går spikrakt uppför en tung backe. Man får ingenting gratis men varenda drag på roddmaskinen räknas och jag försöker sätta hårt mot hårt. Jag har en bra bit kvar till där jag vill vara men just nu har jag en mycket bra känsla i kroppen.

jul13-1

Mum is learing to love the erg

Här på Sandtorp är livet som på ett träningsläger, min pappa serverar frukost och mamma står för lunch och middag. Jag tränar, äter och sover och umgås mycket med föräldrar, släkt och de vänner som bor i krokarna. Jag längtade så efter detta jullov och jag har verkligen njutit av det. Att Tour de Ski dessutom går denna vecka är en fin bonus, jag älskar verkligen att titta på längskidåkning. I Hellners frånvaro har Calle Halfvarsson klivit in som favvo hos mig och han har levererat.

jul13-2

Sometimes I can watch skiing and erg at the same time

Jag har också passat på att ta en djupdykning in i huvudet på “tonårs Britta”. Jag har nämligen insett att jag skrev massor av dagbok vilket jag hade glömt, jag har haft mycket roligt åt mig själv, speciellt som tonåring. Jag tror att jag varit kär i ungefär halva Södertälje, inte mer än typ en kille som klarade sig mer än ett par sidor i boken. Men hur som helst så har det varit ganska givande att läsa mina tankar från 7 år till 22 år.

Snart står verkligheten för dörren, på måndag flyttar jag hem igen. På tisdag är det jobb igen och på onsdag kommer min fina man hem efter 3 veckor på Nya Zeeland, det längtar jag efter nu! Framöver kommer en del tid att spenderas på Bosön och dessutom ska det väl kanske laddas för roddmaskinstävling och tester.

Det kommer säkerligen finnas att göra under 2014, jag hoppas verkligen att detta år bjuder på mer glädje än sorg!

jul13-5

I’ve been able to do weight at World Class in Södertälje. Thanks to Daniel here lifting heavy shit

In English

A new year, again. How did this happen? The last few weeks I’ve tried to get back up but fallen back down a few times. I’ve had more than one cold and been a bit burnt out mentally because of everything that has happened. I was not prepared for grief to heart so much physically, when I thought the worst had passed it hadn’t even started. I wanted to cancel Christmas but you keep telling yourself “life must go on”.

jul13-3

Many walks to here

The Saturday before Christmas I packed myself into my parent’s car and went to their house at Sandtorp. Well needed chillaxing times followed by tough training has been on the program. After a bit more than a month of crap or no training I’ve started the road back into good form and it’s going straight up a very steep hill. You don’t get anything for free but everything you do count and I’m trying to be tough on myself. I’ve got a fair bit to go but I have a good feeling in my body.

Here at Sandtorp life is like on training camp, my dad cooks breakfast and mum lunch and dinner. I train, eat and sleep and hang out with my parents, relatives and the friends who live around here. I had been looking forward to the Christmas holidays for so long and I’ve really enjoyed it. A big bonus is that The Tour de Ski is on this week as well. I really love to watch cross country skiing and have a new favorite in the Swedish team, Calle Halfvarsson.

jul13-4

Dad is the new erg monster for sure

I’ve also found a bunch of diaries I didn’t know I had. I’ve had much fun reading theses, laughing at myself as a teenager in particular. I’ve followed my thoughts from the age of 7 to the age of 22. I think I’ve been in love with half of Södertälje but there was hardly any guy who survived more than a few pages of the diary. Funny!

Too soon reality hits, on Monday it’s time to move home and on Tuesday I’m back at work. But I’m really looking forward to my darling husband coming home on Wednesday, he’s been in Kiwi land for over 3 weeks and I miss him. Going forward I will spend a bit of time at Bosön, National Sports Center and also prepare for some indoor rowing competitions and tests.

I’m going to be busy during 2014 as well; I really hope this year will give more happiness than sadness!

sjön

Dreaming of rowing

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s