English below
Idag har det varit matrix i dubblar för hela slanten. Vi är 5 roddare så vi rodde 5 lopp i olika kombinationer för att alla skulle ro med alla och en fick stå över varje lopp. Vi rodde 1000 meter i 32 takt (32 roddrag per minut). Det är kort men intensivt och man får känna ordentligt på mjölksyran. Vi gör detta för att ta ut de besättningar som ska få försöka kvala till EM torsdag och fredag nästa vecka.
Morgonen var fin fin och det första som hände var att Norrtälje tidning kom och fotade oss. Jag och Malvina fick smaila upp oss ordentligt och fotografen sa att vi var så söta och var duktiga på att le. Sånt blir vi ju såklart mycket nöjda med eftersom allt är en tävling och man vill vara bra på allt.
Mitt första lopp rodde jag med Malvina, sedan med Maria, efter det med Veronika och sist med Elin. Det gick riktigt bra och det kändes som jag fick ut det mesta ur mina ben och att jag verkligen gjorde det bästa jag kunde. Nu får man se hur långt det räcker. Imorgon ska vi göra det samma med sculler fyror.
Petter och Leif for fram och tillbaka som tättingar för att hinna ta tid och hjälpa oss mecka med båtarna mellan loppen. Dom gör ett jobb som är guld värt och man förstår knappt hur dom orkar men jag är så väldigt tacksam att dom gör det! Vi tjejer har det verkligen riktigt bra, vi behöver bara ro så tänker dom på allt annat.
In English
Today we’ve had trials in double sculls for the crews that will get to try out for the European Champs. We are 5 rowers and we rowed five races in different combinations so everyone got to row with each other. We rowed 1000 meters rating 32 (32 strokes per minute). It’s short but intense and the lactic acid is very present.
It was a great morning and the local news paper came and took photos of us first thing. The photographer thought that Malvina and I were cute and great at smiling. We were super happy to hear this since we want to be the best at everything.
I rowed my first race with Malvina, then with Maria, after that with Veronika and last with Elin. It went really well and I felt like I could use my legs very well and did all I could. Now it’s just to wait and see what the result is. Tomorrow we’ll do the same with the quad.
Petter and Leif ran back and forth to time us, help us sort the boats out and what not. Their patience is amazing and they do such an awesome and important job to help us. I’m so grateful; I think we all are that they devote their time to us. They truly are great men those two!