Montemor o Velho

fredag22-1

Getting a lift with the little car in the rain

(English below)
Ny dag, nya möjligheter! Jag sov 10 välbehövda timmar och vet nu var jag är, byn heter Montemor o Velho. Snubbe nummer 1 heter Luis och snubbe nummer 2 Frederico men damerna på hotellet har jag ännu inte fått kläm på. Jag känner iallafall att jag är på god väg med att få koll, ska bara lära mig några portugisiska ord också så är jag på banan skulle man kunna säga.

Denna morgon möttes vi av hällregn återigen, inte helt optimalt. Damen på hotellet skjutsade oss till roddcentret igen eftersom den utlovade vanen inte var redo och taxin (finns bara en taxi i byn) var så långt bort. Så in hoppade vi i hennes lilla bil och skumpade iväg. Hon sa glatt att när hon kommer till Sverige skulle vi säkerligen göra samma sak för henne, frågan är; kommer hon någonsin att åka till Sverige? Väl nere på roddcentret intog vi först gymmet, roddmaskin stod på schemat men vi såg ut på regnet och det förvandlades till duggregn så vi bestämde oss att ro ska vi. Så i vattnet med båtarna och i båtarna hoppade jag och Malvina, eller som jag numera kallar henne Tjorvis. Vi körde 3 varv på banan med ett litet stopp för att justera båtarna, riktigt bra kändes det för att vara första passet på vattnet på 3 månader.

fredag22-2

Our run starts at the rowing centre that’s in background, the place is huge!

Vi sprang hem från roddcentret, 3 km är det och på hotellet möttes vi av Luis som kollade läget och lämnade tursitinfo om Coimbra till oss. Sen åt vi världens godaste lunch, kockerskan är så gullig och gör så god mat, henne vill jag ta med hem till Sverige. Jag och Petter tog en liten tur ner i byn efter lunch och han tog en liten liten kaffe och fick snacka lite ryska med en snubbe som trodde att vi var ryssar, men Petter briljerade ju med att faktiskt kunna ryska. Lite märkligt att en ryss skulle tro att vi var ryssar eftersom Petter hade en tröja som det står “Sverige” på, men men han sökte helt enkelt kontakt.

fredag22-5

A small cup of coffee

Pass nummer två var inte en så härlig upplevelse för mig, jag blev helt negativ i båten och allt gick skit. Det blåste lite starkare än på morgonen, inte helt skönt att köra första passen i sån blåst. Jag åkte i en känslomässig berg och dalbana och tyckte väldigt synd om mig själv. När Petter ropade “Bra jobbat” från kanten höll jag på att explodera, “det kan väl ändå inte se bra ut”. Jag reflekterade ju inte över att han sa “Bra jobbat” och inte “Det ser bra ut”… Men men Petter sa åt mig att sluta vara så frustrerad och att jag skulle koncentrera mig på att ro istället. Kan man tänka sig, det gick bättre sen. Ibland måste man bara inse att man beter sig som en idiot och ändra på attityden. Petter är bra han som kan hantera oss med våra humörsvängningar, mer tålamod än vad han har går nog inte att ha. Petter har gjort några imponerande pass då han cyklat och åkt inlines längs banan i en otroligt stark motvind. Dagen har helt klart varit karaktärsbyggande.

supermarket

In the Supermarket

På vägen hem besökte vi mataffären, där fastnade vi ganska länge så när vi kom hem hade vi bara 5 minuter att duscha innan middagen. Vår lilla mat tant som jag tror heter Isabella är så himla gullig, jag behövde toapapper och detta frågade jag om på engelska. Hon svarade med att låtsas torka sig om rumpan för att kolla att hon förstod vad jag ville ha, så fort hon gjort det insåg hon vad hon gjorde och vi började båda gapskratta. Idag hade hon gjort efterrätt till oss eftersom det var fredag, gulletanten.

Första heldagen i Portugal går mot sitt slut och dagens guldstjärna går helt klart till Petter för hans enorma tålamod och fantastiska coaching.

In English…
A new day with new opportunities! I slept for 10 hours and I now know where I am, the name of the village is Montemor o Velho. Guy no 1’s name is Luis and guy no 2’s name is Frederico. The ladies who work at the hotel though I’m not sure of all their names yet. I also need to learn some Portuguese and then I’m right on track I think.

fredag22-3

We saw some “storkar” on our run

This morning it was raining pretty heavy again, not great. The lady in the reception gave us a lift again today since the van still wasn’t ready and the taxi (yes the taxi, there is only one in the village) was too far away. When we sat in her car on our way to the rowing centre she said happily “When I come to Sweden I’m sure you’d do this for me”, the question is will she ever come to Sweden?
When we came down to the rowing centre we decided to hit the ergs since it was raining, it didn’t feel great but as we looked out the window the rain stopped and out on the water we went. The first row of the year in a little rain, a litte sun and a lot of wind. We rowed 3 laps and then we ran back to the hotel where Luis met up with us, he wanted to know that we had everything we needed. He also gave us some tourist information on Coimbra.
Then we had the greatest lunch ever, our little cooking lady is great, I want to bring her home to Sweden. After lunch Petter and I went for a walk into the little village and Petter had the smallest coffee ever. A Russian guy came up and asked us if we were Russian (?), interesting since Petter was wearing a jacket that says “Sweden” but in Swedish at the back of it. Petter however can speak Russian so he spoke to the guy for a while whitout really understanding what he wanted, he just wanted to talk I guess.

vanen

We got the van in the afternoon

The next session on the water wasn’t so great. I was on an emotinal roller coaster and felt really sorry for myself. My rowing was shit and when Petter yelled out “Good work” from the side I almost exploded “it can’t look good” was my response. I didn’t reflect over the fact that he said “Good work”, not “It looks good”. Anyways he told me to pull my head in and concentrate on the rowing instead and what do you know after that everything got better, except the wind. Sometimes you have to realise that you are acting like an idiot and change your attitude. Petter is amazing at handling us and our mood swings even though they most probably are giving him a whiplash (Twilight referens there…). He’s done some hard work cycling and going on inlines around the course in a very heavy headwind. Today has been character building for sure.

efterrätt

Friday treat

On our way home we stopped at the supermarket and lost track of time in the aisles of chocolate, water and olive oil. When we got back to the hotel we only had 5 minutes to have a showever before dinner. I needed toilet paper so I asked our cooking lady, I think her name is Isabella, in English. She answered by pretending to whipe her bum, she looked so funny and as soon as she did it she realised what she did and we both laughed a lot. She’s so cute. Today she made us dessert since it’s Friday.

The first whole day in Portugal is almost over and today’s gold star goes to Petter for his amazing patience and great coaching.

stortglas

The coach need a big wine glas after a day like today

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s